Bedömning – några funderingar

Här kommer några funderingar, efter att ha lyssnat på ”Bråka med bedömningsstödet” med Katharina Andersson.

En av frågorna, som Katharina ställer sig, är om bedömningstexten ”Theo och Tanja” verkligen är en text som fungerar för årskurs ett? Och hur ska en text egentligen vara, för att kunna synliggöra barnets läsförmåga och hur ska bilden/bilderna till texten vara designade?

Katharina lyfter  berättelsen om ”Pompe”, av Barbro Lindgren i ”Första läseboken”, som en bra bedömningstext. Berättelsen innehåller känslor, men är ändå en lättläst text. Bilderna i ”Pompe” lägger till något till texten, som hjälper barnet att förstå texten bättre. Det är också lätt att föra ett samtal till dessa bilder. I ”Pompe” kan barnen relatera till både bilderna och texten.
Helena Bross berättelse om ”Simhallen” är också en strålande enkel text, men som är lite svårare än berättelsen om ”Pompe”.

Man kan också fundera på hur bedömningsstödet för Skriva ska se ut?
Vad ska bedömas (samtalen, formen, innehållet…)? Och hur ska hela processen runt bedömningen utformas (flera tillfällen, elevnära, redskap, situation…)?
Vi vill ju att eleverna ska producera texter som synliggör deras kompetens.

Hon avslutar med några funderingar, som också varit mina funderingar i flera år.
Är alla dessa bedömningar egentligen ett misstroende mot lärares kompetens att bedöma och göra bedömningar?
Har vi ett behov av alla dessa bedömningar?
Och gör de att vi hittar elever som vi annars inte skulle ha hittat?

/Astrid Mattebo(k)

 

 

 

 

One Reply to “Bedömning – några funderingar”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *